Livet är så orättvis.
Hej. Jag vet inte hur jag ska förklara hur jag mår egentligen. Många tror att jag är en glad lycklig tjej för jag nästan alltid ser glad ut. Men inners inne mår jag piss vissa dar och bara vill lämna landet och försvunna bort ifrån alla problem. Igår pratade jag och älsklingen länge om vår framtid. Han sa något som verkligen gjorde mig ledsen men jag insåg själv att han kanske endå hade rätt. Hur ska jag kunna leva med den sorgen att jag inte kan ge min älskling som han önskar sig så mycket? Hela mitt liv har varit ett helvete med massor med sorg, frågetecken och trasig skäl. När ska jag få känna att jag har lyckats med något i mitt jävla liv? Livet är så orättvis, när ska jag få känna att livet kanske inte är så jävla dumt än då? Ge inte upp, men det är inte så himla lätt, allt går åt helvete.. 
/love Eunjoo
